pyretmio

Måste ju notera att mitt lilla yrväder tog sina första steg häromdagen (torsdag 13/9). Ett steg har hon tagit nu under några veckor, eftersom hon reser sig upp hela tiden och drar iväg (puh!) men nu blev det en tre stycken sisådär! Ojojo. Hon står själv kortare stunder också. Hold your horses Bonnie! Du är min lilla bebis ju!

 

 

Nattade mitt stora charmtroll och kunde inte låta bli att säga till Mio att han är min favoritkille i hela värden. Då tittade han upp på mig med sina vackra ögon och sa "Och du är min favoritjej i hela världen" :-) Måtte jag få fortsätta att vara det länge!!! ;-) För ett par veckor sedan, när vi vandrade helt tysta hand i han här ute på gården så sa han plötsligt "Från stjärnorna tllbaka jag älskar dig" och jag kunde knappt hålla tårarna borta. Så fint när det kom helt spontant utan att jag sagt det först :-)

 

Tänk så mycket kärlek man får av barn, fantastiskt! Man blir alldeles varm i hjärtat. Jag och Bonnsan har tur som har en sån charmör hos oss. Så fort han får syn på Bonnsan på morgonen så kräver han att få pussas och kramas med henne i soffan och hon älskar det!

 

Bjuder på ett par citat ;-)

 

Mio-citat 1 "Bonnsisnonsan, jag älskar dig!!! Du är söt och snygg, jag vill pussa dig!"

 

Mio citat 2 (riktat till mamma): Mamma, du är snygg och cool" Jo man tackar!!!! :-)

 

Mio-citat 3 (riktat till morfar): "Bra tänkt mofarn!"

 

 

Listan kan göras lång.. han bjuder onekligen på många skratt!

 

 

 

gör verkligen skäl för sitt namn. Min lilla vildunge :-) För tillfället får man nästan brotta ner henne på skötbordet för ligga still på rygg är ingen höjdare! Up & go är uppskrivet på shoppinglistan. Tror att jag kommer att bli lite lätt gråhårig innan hon börjar gå för hon reser sig upp hela tiden nu, gärna mot Mio, och släpper taget lite när som. Hon har inte riktigt hajat att hon inte kan gå än :-) Det gäller att ha ögon i nacken. Jag är ju litet ovan vid sånt här eftersom Mio var av en mycket lugnare kaliber och aldrig klättrade och höll på (han kröp ju aldrig). Det är lntressant att det kan skilja så mycket mellan syskon och att det gått att förutse redan när de låg i magen. Bonnie var mycket vildare redan i fosterstadiet och har haft bråttom ända sedan hon föddes. Hon har alltid ammat jättefort och inte velat ligga still :-) Hon slutade snabbt med att somna vid amning. Mio däremot låg gärna kvar och sussade efteråt och småsnuttade lite. Det är ju en hel del fart i honom nu men på det stora hela så måste han nog ses som en lugn kille :-) Ska bli spännande att se hur de utvecklas vidare, det kan ändras fort! Det är något man verkligen lärt sig som småbarnsförälder.

 

 

Bonnie hemma hos Signe

 

 

 

Mitt underbara, långhåriga charmtroll :-) I morgon måste jag ta och skriva in lite Mio-citat. Han får mig att skratta varje dag, det är en sak som är säker!