Vi tar det från början...
Eftersom jag skriver den här bloggen för att Mio och Bonnie ska få sin första tid lite dokumenterad så är det bäst att vi tar det från början.
Bonnie Astrid Mårtensson såg dagens ljus den 3/1 efter en snabb förlossning. Storebror Mio vaknade till kl 01 på natten och ropade på oss (vilket inte hade hänt på länge). Palle gick in till honom så han lugnade sig och somnade om. Jag passade på att gå på toaletten när jag ändå var vaken. När jag lagt mig i sängen igen så tyckte jag mig känna lite i magen. Palle somnade om direkt. Värkarna blev regelbundna från början och ganska täta. Jag väckte dock inte Palle utan låg och klockade värkar och spelade wordfeud på mobilen :-)
Runt 03 så ville jag dock ha sällskap av Palle så jag väckte honom. Han förstod nog inte hur nära det var, eftersom jag var så lugn, men när han hörde hur täta värkarna var så började han att tjata på mig om att det att det var dags att ringa in mina föräldrar och fara på bb. Jag tyckte att värkarna var uthärdliga så jag var svårövertalad (trots att barnmorskan varit på mig om att jag MÅSTE åka tidigt den här gången).Jag får nog tacka den hemska mensvärken som jag haft i alla år för detta... det är samma typ av smärta inledningsvis. Tillslut gav jag dock med mig och vi for runt 04. Bilfärden var lite tuff och jag tyckte själv att jag var lite vek som inte kunde hantera smärtan lika bra den här gången.
När vi kom fram till bb så tyckte jag ändå att jag kunde gå från parkeringen..vilket jag nog inte borde ha gjort. När jag klev ur bilen så blev värkarna välsigt intensiva och kom hela tiden. Det var svårt att gå och jag fick ta en paus alldeles utanför avdelningen då jag inte kunde gå. Det började trycka på ordentligt. Som tur var så trodde personalen på mig när jag sa att det tryckte på och jag ville krysta så jag fick en säng direkt. Klockan var då 05.00. Sen blev det bråttom. Jag fick hjälp av med kläderna, la mig på sängen och blev undersökt. Jag var helt öppen och fick grönt ljus för att krysta när jag ville. 05.22 så föddes så vår prinsessa! Det hela tog alltså 22 minuter! Jag förstod ingenting och Palle var nog också lite smått förvånad haha.
Jag var inställd på några timmars kämpande men var oerhört tacksam för att det gick så fort och bra! Jag var också väldigt förvånad över att det var en flicka som barnmorskan la på min mage, vilken överraskning! Hon var sååå liten och pluttig och började direkt leta efter bröstet. Inom några minuter så ammade hon! Hon vägde 3148 g och var 49 cm lång.
Vilken lycka! Vi valde att fara hem samma dag med vår lilla skatt.
Bonnie Astrid Mårtensson såg dagens ljus den 3/1 efter en snabb förlossning. Storebror Mio vaknade till kl 01 på natten och ropade på oss (vilket inte hade hänt på länge). Palle gick in till honom så han lugnade sig och somnade om. Jag passade på att gå på toaletten när jag ändå var vaken. När jag lagt mig i sängen igen så tyckte jag mig känna lite i magen. Palle somnade om direkt. Värkarna blev regelbundna från början och ganska täta. Jag väckte dock inte Palle utan låg och klockade värkar och spelade wordfeud på mobilen :-)
Runt 03 så ville jag dock ha sällskap av Palle så jag väckte honom. Han förstod nog inte hur nära det var, eftersom jag var så lugn, men när han hörde hur täta värkarna var så började han att tjata på mig om att det att det var dags att ringa in mina föräldrar och fara på bb. Jag tyckte att värkarna var uthärdliga så jag var svårövertalad (trots att barnmorskan varit på mig om att jag MÅSTE åka tidigt den här gången).Jag får nog tacka den hemska mensvärken som jag haft i alla år för detta... det är samma typ av smärta inledningsvis. Tillslut gav jag dock med mig och vi for runt 04. Bilfärden var lite tuff och jag tyckte själv att jag var lite vek som inte kunde hantera smärtan lika bra den här gången.
När vi kom fram till bb så tyckte jag ändå att jag kunde gå från parkeringen..vilket jag nog inte borde ha gjort. När jag klev ur bilen så blev värkarna välsigt intensiva och kom hela tiden. Det var svårt att gå och jag fick ta en paus alldeles utanför avdelningen då jag inte kunde gå. Det började trycka på ordentligt. Som tur var så trodde personalen på mig när jag sa att det tryckte på och jag ville krysta så jag fick en säng direkt. Klockan var då 05.00. Sen blev det bråttom. Jag fick hjälp av med kläderna, la mig på sängen och blev undersökt. Jag var helt öppen och fick grönt ljus för att krysta när jag ville. 05.22 så föddes så vår prinsessa! Det hela tog alltså 22 minuter! Jag förstod ingenting och Palle var nog också lite smått förvånad haha.
Jag var inställd på några timmars kämpande men var oerhört tacksam för att det gick så fort och bra! Jag var också väldigt förvånad över att det var en flicka som barnmorskan la på min mage, vilken överraskning! Hon var sååå liten och pluttig och började direkt leta efter bröstet. Inom några minuter så ammade hon! Hon vägde 3148 g och var 49 cm lång.
Vilken lycka! Vi valde att fara hem samma dag med vår lilla skatt.
Kommentarer
Trackback
